Den 4 februari, 2020

Ordförande har ordet

2020 har rivstartat med att betänkandet av utredningen om konfessionella inslag i skolväsendet ”Nya regler för skolor med konfessionell inriktning” presenterades den 8 januari av utredaren Lars Arrhenius tillsammans med statsrådet Anna Ekström.

Majoriteten av alla debattinlägg i media, inklusive inspel från KrF, (räknar här inte in massproducerade debattartiklar, skrivna av några ideologer och sen distribuerade i regeringstrogna kanaler) har sedan sågat huvudslutsatsen i utredningen, nämligen det föreslagna etableringsstoppet för konfessionella skolor.

Glädjande och viktigt är det med denna  majoritet som säger nej tack till förslaget. Ett förslag som utredaren uppenbarligen måste ge, eftersom det ingick i uppdraget, men som det är lika uppenbart att utredaren själv inte tror på.

KrF ingick i en av flera referensgrupper till utredningen. Referensgrupperna mötte utredaren och hans team vid två tillfällen och det var glädjande att konstatera att de andra närvarande organisationerna instämde i våra synpunkter.

KrF gjorde dessutom två skrivelser till utredningen och detta användes även som bilaga av flera andra organisationer i deras skrivelser, bl.a. av Friskolornas Riksförbund.

Under 2020 och framåt ämnar dock inte KrF låta sig begränsas och förminskas av utredningens förslag om etableringsstopp för konfessionella skolor, utan vill precis som tidigare vara laglydiga (läs artiklar i Dagens Samhälle 20190330 och 20190604) och följa både svensk och internationell lag, dvs. driva befintliga skolor med konfessionell inriktning samt starta nya. Ett viktigare datum i sammanhanget än 2023, är nämligen 2029, eftersom Sverige då firar 1200-årsminnet av att Ansgar kom med de goda nyheterna om Kristus till Birka och påbörjande kristnandet av Sverige. Att avkristnandet av Sverige sedan skedde via skolreformer på 1950- och 1960-talet måste därför anses vara en parantes i jämförelse med den betydligt längre cykeln från 829 och fram till dags datum. De första skolorna i Sverige kom till på 1000-talet och inte på 1950-talet, och de var kristet och inte ateistiskt präglade. 

KrF, i sin tur, hävdar att svenskt skolväsende i grunden varken ska vara kristet eller ateistiskt, utan snarare objektivt, allsidigt och ha stor respekt för individens integritet, dvs. det man brukar kalla god pluralism. 

Inom denna pluralism lagstadgas också ”undervisningsanstalter” (en gammal juridisk term) där föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelser beaktas och omhändertas, vilket möjliggör kristna skolor.

Detta har Sverige valt att följa eftersom man likt de flesta av världens länder respekterar mänskliga rättigheter och liksom en hel del av världens länder också vill följa de mänskliga rättigheterna både i teori och praktik. 

Den linje som Sveriges regering nu bedriver är därför inte förenlig med internationell rätt och praxis och detta framgår även mellan raderna i Arrhenius betänkande. Därför vill KrF, så artigt och belevat som det bara är möjligt, säga nej tack till denna historiska parentes och detta historiska experiment. Detta veto lägger vi inte bara år 2020, utan också inför den spännande framtid då vi inte bara vill fira Sveriges 1200-åriga kristna historia utan också i både teori och praktik fortsätta att verka för goda kristna skolalternativ och ett helt skolväsende i en pluralistisk anda. 

Om 10 år, efter att vi firat Ansgars 1200-års jubileum, vill vi i samma anda som drev Ansgar till stordåd, kunna konstatera att det var dessa 10 år som satte stopp för ett ensidigt avkristnande av svensk skola och av det svenska samhället. Vilket tecken på detta vore inte bättre än en explosion av nya kristna skolor, en sanering av åsiktsförtryck inom hela skolväsendet, och att alla svenska skolbarn får känna stöd för sin unika särart och sina egna åsikter?

För KrF den 30 jan 2020

Bo Nyberg, ordf.