Historia

Kristen skola i Sverige – ett historiskt perspektiv

Svensk skolhistoria är nästan uteslutande kopplad till kyrkan, kristet tänkande och kristen samhällssyn. Det går helt enkelt inte att förstå dagens svenska skola och dess innehåll bortkopplat från dess kristna ursprung.

Den första kända skolan på det som i dag är svensk mark grundades 1085. Tack vare en donation kunde augustinermunkar då grunda en skola i Lund. I takt med att kyrkan i Sverige organiserades växte det sedan fram skolor i allt fler städer under medeltiden. Under senmedeltiden fanns det skolor i nästan alla städer.

Vad undervisades då i dessa så kallade trivialskolor, uppdelade på katedralskolor och stadsskolor? I första klassen lärde man sig läsning, skrivning och räkning och de första grunderna i latin. I de följande klasserna fördjupades latinkunskaperna, vilket möjliggjorde kommunikationer över de olika språkgränserna i Europa. Det förekom också träning i att skriva brev på modersmålet, logik, enkla disputationsövningar och retoriska övningar. Förutom trivialskolor, så tog kloster emot barn och ungdomar för privat undervisning.

Reformationen kom att sätta fokus på vikten av att alla barn skulle få möjlighet att gå i skola. Läskunnigheten var mycket central, eftersom varje människa skulle ha möjlighet att själv läsa Bibeln. Luthers lära poängterade också att det etiska syftet med skola och utbildning helt enkelt var att förbereda barn och unga för tjänst gentemot medmänniskan. Olaus Petri uppmanade i sin ”En liten postilla” (1530) prästerna att förmana alla föräldrar att låta barnen gå i skolan.

Den första skolordningen, det vill säga läroplanen, infördes av Laurentius Petri i kyrkoordningen 1571. Den byggde mycket på Tysklands stora utbildningsreformator Melanchtons tankar, men betonade mer anvisningar för hur elevernas moraliska fostran skulle ske och vikten av human behandling av eleverna.

Under 1600-talet kom en kraftig utveckling av skolväsendet. Nya universitet anlades, gymnasier inrättades i stiftsstäderna och sockenskolor på landsbygden, allt i nära koppling till kyrkan. Vid gymnasierna var exempelvis biskopen ordförande och domprosten vice ordförande.

1641 kom Johan Amos Comenius, en av utbildningshistoriens giganter, till Sverige. Rikskanslern Axel Oxenstierna ville att Comenius skulle reformera det svenska skolväsendet. Comenius menade att människans viktigaste uppgift är att förbereda sig så väl som möjligt för det himmelska livet. Denna förberedelse tar sig uttryck i arbetet att göra världen så god som möjligt.

Skolan ska anpassas efter elevernas individuella förutsättningar, enligt Comenius. Undervisningen skulle utgå från vissa grundläggande begrepp och vara konkret. Comenius värld är mycket konkret, ligger utanför dörren och väntar på att upptäckas. Undervisningens innehåll och form skulle anpassas efter barnen och inte tvärtom. Bildningen skedde genom att eleverna själva lärde känna tingen och kunde utforska dem. Konkret undervisning och samtal som arbetsform blev därför två huvudprinciper i Comenius pedagogik. Läromedel för skolan kunde med fördel ges formen av dialog. Det är inte för inte som Comenius kallats den moderna pedagogikens fader.

Drottning Kristinas lärare, Johannes Matthæi, var mycket influerad av Comenius. Matthæi skrev en ny svensk skolstadga, som byggde på Comenius tankar. Comenius blev på så sätt den verklige arkitekten för den svenska skolans organisering från 1649 och framåt.

Pro Fide et Christianismo (För Sanningen och den Kristna tron) var en ideell organisation, som på 1700-talet gick in i uppgifter där inte staten eller kyrkan fullt ut tog ansvar. Organisationen var en början till ett civilt samhälle i Sverige. Sällskapet grundade sockenbibliotek och skolor för fattiga och publicerade nya läromedel. Pro Fide startade i slutet av 1700-talet fem så kallade kateketskolor i Stockholm, med sammanlagt ungefär 2000 elever. De kan sägas vara föregångare till våra dagars friskolor. De vände sig till barn och tjänstefolk som på grund av arbete inte kunde få undervisning i vanliga skolor. Undervisningen skedde på söndagseftermiddagar. Efter hand kom Pro Fide att utveckla sitt koncept till sockenskolor på landsbygden.

En annan grupp som startade skolor var herrnhutarna. Herrnhutismen var en kristen förnyelserörelse. Herrnhutarna var i sin pedagogiska syn påverkade av Comenius och betonade rätten att fritt söka kunskap, rätten till en god utbildning oavsett kön och socialgruppstillhörighet, och vikten av att anpassa undervisningen till barnets utveckling. Herrnhutarna grundade 1786 den första flickskolan i Sverige. Herrnhutarnas skolor hade en huvudman skild från staten och kyrkan och var därmed kristna friskolor.

Den äldsta ännu verksamma kristna friskolan i Sverige är Sankt Eriks katolska skola i Stockholm. Skolan grundades 1795. Katolska skolan av Notre Dame i Göteborg tillkom 1873.

I 1842 års folkskolestadga var banden till kyrkan fortsatt mycket starka. Kyrkoherden skulle vara ordförande i skolstyrelsen och Luthers lilla katekes (en sammanfattning av den kristna tron) var den viktigaste läroboken.

Under andra halvan av 1800-talet fick Sverige en allt större religionsfrihet. 1860 kom en religionsfrihetsreform som gjorde det möjligt att bilda fristående kristna församlingar. Samtidigt fanns det en rad bestämmelser i lagen som kraftigt begränsade utrymmet för dem som inte omfattade ”den rena evangeliska läran”. Som ett resultat av de stora väckelserörelserna tillkom många kristna friskolor under århundradets sista decennier. Inte minst baptisterna, som var den grupp som kanske mest skiljde sig från statskyrkosystemet, startade många skolor. Allra mest markant var detta i Medelpad, där det 1868 fanns baptistiska ”vardagsskolor” på 27 orter. Drivkraften var att man ville ha en undervisning som inte var så lutherskt präglad, utan var i enlighet med den egna övertygelsen, men också för att man ville ha en kvalitativt bättre undervisning. I Härnösands stift var många av folkskolorna ännu ambulerande och av tveksam kvalitet.

Under den här perioden startade också några kristna friskolor som kom att få stor betydelse för Sveriges offentliga liv; Franska skolan, Fjellstedtska skolan och Beskowska skolan. Franska skolan i Stockholm grundades 1862 av en katolsk systerkongregation. Skolan har haft ett antal prinsessor och många kända kultur- och näringslivspersonligheter bland sina elever. Sedan 1978 drivs skolan av en stiftelse och är i dag en friskola med fransk profil. Fjellstedtska skolan i Uppsala startade också 1862. Skolan hade som ett av sina mål att främja prästutbildningen. Mängder av blivande präster och biskopar fick där sin grundläggande utbildning.

Beskowska skolan grundades 1867 av Gustaf Emanuel Beskow. Beskow var en central ledargestalt i den nyevangeliska väckelsen. Han verkade som präst (hovpredikant från 1879), pedagog och riksdagsman. Beskow var själv en lysande pedagog och han knöt dessutom flera mycket skickliga och originella pedagoger till skolan. Skolan utmärkte sig också genom sin öppenhet för nya idéer och var en pionjär inom samundervisning av flickor och pojkar.

Under 1900-talet kom den kristna prägeln på den statliga skolan att minska undan för undan. Samtidigt tillkom många kristna friskolor. I Göteborg grundades ett gymnasium för blivande präster, liknande Fjellstedtska i Uppsala. Skolan heter numera L M Engströms gymnasium och är i dag en av Göteborgs populäraste gymnasieskolor, med mycket goda skolresultat och stora elevköer. Adventistsamfundet startade på 1930-talet ett utbildningscenter på godset Ekebyholm utanför Norrtälje, också det alltjämt en populär kristen friskola.

När morgonsamlingar och kristendomskunskap togs bort ur den svenska skolan uppstod ett förnyat intresse att starta kristna friskolor. Trots obefintlig ekonomisk täckning från stat och kommuner startade flera kristna skolor under 1970- och 80-talen. När friskolereformen kom i början av 90-talet tillkom fler kristna skolor. Drivkraften var dels att motverka avkristningen av den kommunala skolan, men också att få till stånd en bättre undervisningskvalitet. Som alltid, när staten haft svårt att garantera god kvalitet inom vård, omsorg och utbildning, så engagerar sig kristna individer och organisationer för att avhjälpa brister och hjälpa till att bygga ett bättre samhälle.

Sammanfattningsvis kan sägas att Sverige har en mycket stark kristen utbildningstradition. Det är kristen världsbild och människosyn som låg bakom att vi fick skolor i vårt land, att det ansågs viktigt att människor fick lära sig läsa, skriva och räkna, att studier av den värld vi lever i varit ett viktigt inslag i undervisningen, att eleven behöver mötas på sin egen nivå, och, inte minst, att alla har rätt till en god utbildning.

Utbildning som inte vilar på kristen grund är ett nytt inslag i vår kultur. Kristna skolor har varit samhällsbärare i Sverige under nästan tusen år. Det kommer de att vara också i framtiden.

Den som vill veta mer om Sveriges kristna utbildningsarv kan läsa boken ”Kristen skola i Sverige under tusen år” av Torbjörn Aronsson, Areopagos förlag, Stockholm 2016.