En lektion för Liberalerna

(debattartikel i Svenska Dagbladet 6 juli 2022)
Att Liberalerna nu vill stänga alla fristående skolor med konfessionell inriktning är inte en liberal politik. Det innebär en frontalkollision med flera av våra mänskliga rättigheter, skriver Lars Brandström och Jan Rosman.
Liberalerna har sällat sig till de partier som förordar att stänga alla fristående skolor med konfessionell inriktning. Med hänvisningar till söndagsskolan har man förhoppning om att inte bryta mot internationella konventioner. Man verkar inte heller värdera vad friskolereformen verkligen handlar om och vilka värden deras förslag skulle slå sönder. Denna ”lektion” är därför framtagen främst för Liberalerna, men fler partier behöver gå kursen.

  1. Det heter inte religiösa skolor, utan fristående skolor med konfessionell inriktning. I en religiös skola lär man sig om religion, medan man i en skola, offentlig eller fristående oavsett inriktning, undervisar enligt läroplanen. I den mån en kyrka är huvudman för en konfessionell skola med kristen inriktning skall det vara vattentäta skott mellan kyrkans verksamhet (bland annat söndagsskola) och skolans uppdrag som styrs av skollag och läroplaner.
  2. I Europakonventionen, artikel 14 står det följande: ”Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan diskriminering på någon grund såsom kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.” Det är således diskriminering och ett brott mot konventionen om vissa fristående skolor skulle få skolpeng, medan andra, i detta fall de med konfessionell inriktning, får driva skola utan bidrag, och förlita sig på skolavgifter, vilket inte är möjligt enligt skollagen, eller söka finansiering hos externa aktörer, vilket verkligen skulle öppna dörren för oseriösa aktörer.
  3. I samma konvention, första tilläggsprotokollet, artikel 2, kan man läsa: ”Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.” Liberalernas partiledare Johan Pehrson verkar mena att man uppfyller konventionskraven genom att hänvisa till söndagsskolor. Men den är inte en ”verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning”. Det skulle i så fall innebära att man, för att uppfylla konventionskravet, skulle behöva införliva söndagsskolan i de skolformer staten åtar sig att reglera, vilket vore både märkligt och icke önskvärt. Nej – konventionskravet handlar om den ”vanliga” skolan.
  4. Många verkar tro att skolor med konfessionell inriktning segregerar. Vad gäller de med kristen inriktning (cirka 90 procent av skolor med konfessionell inriktning men enbart cirka 0,8 procent av landets elever) är detta inte sant. Skolverkets statistik och Skolinspektionens granskningar och elevenkäter visar på motsatsen. Dessa skolor är på gruppnivå bättre än alla andra skolgrupper (offentliga respektive fristående skolor) vad gäller integration, skolresultat och värdegrundsarbete. Värt att dessutom beakta är att man i Skolinspektionens tematiska granskning det senaste halvåret av skolor med konfessionell inriktning inte har hittat någon skola med kristen inriktning som brustit i sin hantering av de konfessionella inslagen.
  5. En tung anledning till att vi behöver skolor med konfessionell inriktning är att de är en fristad för de många troende elever som dagligen kränks för sin tro i andra skolor. Se Karin Kettelman Flensners forskning, även Sveriges Kristna Råds och Claphaminstitutets respektive rapporter i ämnet.
  6. Det kanske tyngsta skälet till fristående skolor, även de med konfessionell inriktning, är likvärdigheten, som innebär att dessa skolor är nödvändiga komplement till den offentliga skolan. Detta ökar möjligheten för att alla barn får likvärdiga möjligheter att hitta en skola som passar bäst. Denna mångfald är själva grunden för friskolereformen. Varje barn har rätt till ett sammanhang som är meningsfullt, begripligt och hanterbart. Eftersom förskolan och skolan är ett barns kanske första kontakt med ett sammanhang utanför hemmet är olika skolmiljöer viktiga pusselbitar, inte minst de med konfessionell inriktning, som kan skapa en miljö barnet känner igen och är tryggt i.
  7. Internationellt skulle Sverige hamna i en liten och ökänd samling länder där det inte är tillåtet att starta skolor med kristen inriktning, nämligen Saudiarabien, Kuba, Nordkorea, Libyen och Gambia. Menar verkligen Johan Pehrson att dessa länder är föredömen vad gäller mänskliga rättigheter, exempel värda att följa? Ta i stället rygg på Tyskland där man insett att den som är trygg i sin egen tradition och religion är mer tolerant mot andra, och att ideologiska alternativ på skolområdet är ett skydd mot totalitära tendenser. De skolor med konfessionell inriktning som inte gör skäl för sin identitet och inriktning riskerar förlora sitt tillstånd. Vill man åt avarter, skolor som bryter mot lagar och styrdokument, finns redan lagstiftning på plats, som DO och även Säpo och Försvarshögskolans forskare är nöjda med.

    Den föreslagna politiken är inte en liberal politik, den är inte ens en hederlig sådan. Dess kurs innebär frontalkollision med flera av våra mänskliga rättigheter, och med flertalet av de internationella lagar och konventioner som gäller som lag i Sverige.
    Vårt land behöver mer än någonsin föredömen med högre moralisk svansföring, där man inte med en tum backar från de mänskliga fri- och rättigheterna och hedrar de internationella konventionerna, skapade för att skydda individen från en överförmyndande stat.
    Lars Brandström, talesperson Kristna Friskolerådet
    Jan Rosman, ordförande Kristna Friskolerådet