Den 25 januari, 2020

Barns rätt till andlig utveckling

FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av Sverige år 1990. Sedan dess har den påverkat all svensk lagstiftning som rör barn och ungdomar. Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. På både Skolverkets och Barnombudsmannens hemsidor finns bra information.

Barnkonventionen lyfter bland annat fram barnets rätt till fysisk, psykisk, andlig, moralisk och social utveckling. Här presenterar vi artiklar i ämnet som betonar barnets rätt till andlig utveckling:

Smålandsposten, 2019-12-24: Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift, lyfter fram barnets rätt till den andliga utvecklingens betydelse: -Ett barn ska ha redskap för att närma sig livsfrågorna och tid att stanna upp för att lyssna inåt. Barn ska ha tillgång till religiösa urkunder och dess tolkande berättelser. För barn måste skapas utrymme att ge ord åt frågor om skuld, förlåtelse och mening. Barn ska ha möjlighet att hitta sin trosmässiga identitet, en andlig kompassriktning, för att känna framtidstro i vardagen och kunna orientera sig när livet gör ont. Och kanske viktigast; vid barnets sida ska det finnas vuxna som själva är tillräckligt trygga i sin tro, som kan ge vägledning och visa på tolkningsalternativ.

SvD, 2020-01-04: Ärkebiskopen Antje Jackelén skriver: -En del av de problem unga vuxna brottas med i dag hänger samman med brist på andlig utveckling. Men den är lika viktig för en ung människa som den fysiska och psykiska utvecklingen. Vidare liknar Jackelén barns andliga utveckling såsom att lära sig ett språk: -Att lära känna tro, hopp och kärlek är som att lära sig ett språk. Om denna språkvärld förblir stängd för barnet, innebär det allvarliga skaderisker för barnet. Barn har rätt till andlig utveckling. Den är en viktig del av barnets existentiella hälsa och den motståndskraft som behövs när livet är svårt. Ett barn som inte främjas i sin andliga utveckling får det allt svårare med sökandet efter den egna livsmeningen och orienteringen i den skakiga värld vi lever i. Det får sina mänskliga rättigheter beskurna.

Hur kan då barns rätt till andlig utveckling, eller konfessionell praktik, bejakas i skolan?

Linda Vikdahl, fil.dr i religionsvetenskap och lektor vid Södertörns högskola, beskriver i sin bok ”Det kommer inte på tal – en studie om religiös och kulturell mångfald i grundskolan” (2018), hur yngre elever i skolans efterfrågar en mer konfessionell praktik i religionsämnet: ”Skolans religionskunskapsundervisning syftar emellertid inte till att lära elever om hur de ”ska göra” när det utövar religion. I en ickekonfessionell religionskunskapsundervisning förväntar sig läraren inte att eleven ska agera enligt den religion hen undervisar om. Religionskunskapsundervisningen i skolan skiljer sig således från den konfessionella religionskunskapsundervisningen som eleven kan få från föräldrar och anhöriga, vilket kan uppfattas som förvirrande av eleverna. Kanske bidrog elevernas förväntan på en mer konfessionell undervisning till deras uppfattning att läraren hade undermåliga kunskaper i religionsämnet. Det ska tilläggas att det inte är ovanligt att elever med religiös bakgrund har svårt att känna igen sin egen religion i skolans religionskunskapsundervisning. Elever med en religiös tillhörighet kan uppleva att flera, för dem, viktiga aspekter av deras religion och religiös praktik saknas i religionskunskapsundervisningen” (s. 155-156).