Aaron Antonovsky, den amerikansk-israeliska professorn i medicinsk sociologi, myntade det välbekanta begreppet KASAM – känsla av sammanhang – att känna sig delaktig i ett sammanhang som är förståeligt och meningsfullt. Alla barn har rätt till ett begripligt, hanterbart och meningsfullt sammanhang.
Aspekt 1 – Alla har rätt till de stora berättelserna som format vårt samhälle. Underlåter vi att ge barnet dessa sammanhang riskerar vi att samhällets sammanhållande kitt krackelerar, och individen, barnet, riskerar att gå miste om ett begripligt sammanhang. Därför är det viktigt att ge alla barn tillgång till Bibelns berättelser, inte minst de med fokus på de värdegrunder som vi betraktar som våra; människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor (Lpo 2011). Skolan måste säkerställa alla barns rätt till detta sammanhang och till dessa tolkningsnycklar till sin samtid och den västerländska kulturen.
Aspekt 2 – FN:s barnkonvention tecknar en bild av det trygga sammanhang varje barn har rätt till. Den börjar redan i sin inledande text med att slå fast att familjen, oavsett konstruktion, är samhällets minsta enhet vars ansvar är att ge barnet trygghet, omsorg och stöd i sin utveckling. Staternas roll är att ge familjen det stöd den behöver för att fullgöra sitt uppdrag. I den funktionella familjen har barnet ett begripligt, hanterbart och meningsfullt sammanhang – KASAM.
Barnkonventionen fortsätter att stadfästa familjens rätt att välja skola till sitt barn i enlighet med den egna filosofin och religionen, och vidare rätten att etablera och driva fristående skolor. Denna konstruktion, som även stöds av Europakonventionen, möjliggör en trygg miljö för barnet i familjen, och vidare in i förskola och skola (nedan sammanfattat som skola).
Barnets första steg ut i världen är skolan, en första utvidgning av familjen. I detta för barnet känsliga steg utanför familjen är ett begripligt, hanterbart och meningsfullt sammanhang kanske viktigare än någon gång i livet. Detta viktiga KASAM får inte störas, än mindre förstöras. Därför ges familjen rätt att, för den som vill, välja skola för sitt barn som på bästa sätt speglar familjens filosofi och religion. För att det ska vara möjligt råder en icke-diskriminerande rätt för envar att etablera och driva skola. (Enda kravet är att dessa måste följa de av varje stat för skolan uppsatta minimikraven. Omfattningen av dessa skiftar i övriga Europa och rör sig uppskattningsvis mellan 50-75% av skollag och läroplaner, medan det i Sverige är 99%!)
Europadomstolen har i ett antal domar slagit fast att den offentliga skolan inte får indoktrinera barnet på ett sätt som går emot familjens filosofi eller religion. Detta stärker ytterligare synen på familjen som trygghetscentrum för barnet.
Hur ser det ut i Sverige? Politiker försöker, i direkt kollissionskurs med internationella konventioner, att genomföra ett etableringsstopp för konfessionella skolor, vilket på sikt innebär strypning av dessa skolor. Alla troende föräldrar vill inte, och behöver inte välja en konfessionell skola, men de som så önskar förvägras då rätten att ge sitt barn det utvidgade familjens KASAM de önskar, som barnkonventionen och internationella konventioner ger dem rätt till.
Ett flertal forskare, och utredningar av andra seriösa aktörer, visar tydligt på att troende barn i allt för många fall utsätts för ifrågasättande av sin och sina föräldrars tro på ett sätt som är allvarliga kränkningar. Hur påverkas begripligheten, hanterbarheten och meningsfullheten i ett barns sammanhang när man själv och den egna familjen ifrågasätts och i många fall förlöjligas?
I takt med stigande ålder och mognad skall barnets egen vilja beaktas i beslut som rör barnet, beslut som familjen äger fatta upp till 18 års ålder. Här har skolan och familjen en viktig uppgift att tillsammans säkerställa att barnet successivt får utforska och stärka den egna viljan och ställningstaganden, och på så sätt forma sitt eget KASAM-utrymme. Men vad sker med denna process när den egna tron ifrågasätts och förlöjligas? Vad händer med ett barns trygghet och tillit när en kil sätts in mellan barnet och föräldrarna?
För att barnet skall få en värdig och harmonisk utveckling till en mogen och självständig vuxen individ måste skolan erbjuda ett sammanhang där familjens och barnets personliga integritet respekteras, men där också individen försiktigt och med värdighet och respekt tillåts utvidga sin horisont. Detta sammanhang blir vare sig begripligt, hanterbart och meningsfullt om inte staten och skolan respekterar barnkonventionens krav på respekten för det sammanhang som utgår från familjen och den egna religionen.
Den sekulärhumanistiska livsåskådningen betraktas av många som ”neutral”. Europadomstolen har tvärtemot fastslagit att den är en livsåskådning bland andra. Också denna livsåskådning måste respekteras i alla skolor, inklusive de s.k. konfessionella. Men den kan och får aldrig användas som en neutral rikslikare. Då sviker vi barnet och dess rätt till ett begripligt, hanterbart och meningsfullt sammanhang.
/Lars Brandström