De kristna friskolorna växer i Sverige, sakta men säkert, trots motstånd. De kristna inslagen i dessa skolor uppfattas av motståndare som en ideologi man måste vara misstänksam mot, försvåra för eller helt förbjuda. Det är särskilt vissa sekularistiska krafter på vänstersidan och liberaler som bjuder motstånd och vill förbjuda sådant man själv inte förstår. Man har svårt att skilja på religion och religion och att ens uppfatta sin egen sekularistiska religion. Men de kristna friskolorna växer på grund av sin popularitet, trygghet och kvalité. Några av skolorna har långa köer.
Det finns 137 medlemsverksamheter – förskolor, grundskolor och gymnasier – i det Kristna Friskolerådet, med sammanlagt 11 000 barn och elever, medan exempelvis enbart 1 muslimsk skola finns kvar. Därför borde de kristna skolorna få kallas just kristna – inte religiösa eller konfessionella. Motståndarna talar av populistiska skäl alltid enbart om ”religiösa skolor”.
Det aktiva och aktuella motståndet mot friskolor med konfessionell inriktning, som dessa skolor kallas i skollagen, vill alltid förbjuda och lägga ner, till förmån för sekularistisk verklighetsuppfattning. Liberalerna vill tävla med Socialdemokraterna om att vara mest emot – nu senast lovade Liberalerna att alla religiösa skolor” ska vara avvecklade till 2030. Sen avgick partiledaren och utbildningsministern…
Ibland hittar Skolinspektionen små brister på kristna friskolor. Då dyker det upp artiklar i olika medier om ”nedläggningshot” och brister. Till exempel: https://www.dn.se/sverige/kristen-friskola-riskerar-nedlaggning-maste-skilja-pa-vetenskap-och-tro/ och Religiösa inslag i undervisning fixade – nu hittas nya fel – HD
Bristerna är i regel enkelt åtgärdade och rör ganska sällan de konfessionella inslagen som oftast sköts till punkt och pricka enligt nuvarande lagstiftning. Ingen kristen friskola har hittills tvingats lägga ner.
Tro och trosuttryck
Tro och trosuttryck borde inte regleras över huvud taget utan lämnas till varje individ ”att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”, som grundlagen uttrycker det. Staten bör inte ens efterhöra individers tro eller politiska åsikt, enligt samma lag. Det är både onödigt och ogörligt att försöka reglera personlig tro – oavsett om man är liten eller stor. Det finns inget skadligt att hitta hos de kristna friskolorna. Man kan undra vad man tror sig vinna genom ett förbud. Lär alla på alla skolor att samtala korta stunder om sina existentiella tankar i stället – oavsett om man är troende eller sekulär. Det skulle lägga grunden till att freden blir större i världen. Liksom förståelsen för andra.
De kristna friskolorna är bra på att skilja på vetenskap och tro, rent generellt. De står självklart och tryggt på ”vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” i all sin undervisning. De ser inga motsättningar mellan vetenskaplighet och tro utan lever med de båda storheterna som hand i handske. De har god koll på när och hur konfessionella inslag får förekomma i utbildningen. De jobbar med tydlighet utifrån orden allsidighet och saklighet som beskriver hur undervisningen i svensk skola bör gå till. De följer noggrant upp varje granskning från Skolinspektionen. De har mycket goda resultat när det gäller integration, demokrati, jämställdhet och kunskap.
De kristna friskolorna har ett ständigt pågående internt kvalitetsarbete, som de gärna delar med sig av till varandra och även andra. De tycker att det, trots allt, är rimligt att på den icke-konfessionella kristendomslektionen få säga att kristna anser att det är en viktig livsregel att älska sin nästa som sig själv. Detta är inte en osaklig påverkan på elever, till förmån för kristendom, som någon inspektör menade. Den gyllene regeln förekommer i många religioner. Även bland sekulära tycker man oftast att den är bra och oproblematisk.
Religionsfrihetens positiva sida
Som de flesta egentligen vet har religionsfriheten, så som den är skriven under opinionsfriheterna i den svenska grundlagen, både en positiv sida och en negativ sida. Det vill säga frihet till religion och frihet från religion. Staten bör lita på landets alla lärare att de kan sköta detta för varje elev i varje klassrum.
De kristna skolorna är föregångare när det gäller att vara en mötesplats för elever med olika tro och åsikter. De är också pionjärer i vad det innebär att följa en ständigt föränderlig skollagstiftning kring konfessionalitet och hur religionsfrihetens positiva sida kan utryckas i svensk skola. Ingen vägledning ges i förväg hur Skolinspektionen kommer att bedöma detaljer som bokmärkesutdelning eller bibelcitat på icke-konfessionell kristendomslektion. Det får man i stället prata om vid uppföljning efter inspektioner, som kommer väldigt tätt enligt regeringens regleringsbrev.
Tänk om sekulära politiska partier kunde sluta med sin förbudsiver för alla som inte tror på sekulärt vis. Det gäller förstås alla skolor, inte bara kristna, att även den positiva sidan av religionsfriheten borde få växa fram, precis så som den själv vill hos var och en. Låt tusen blommor blomma. Plocka bara bort de som vissnar, inte de som blommar av egen kraft.
Jan Rosman
Ordförande Kristna Friskolerådet