Kristen skola 2018

Året som gick blev kristen skola ett starkare begrepp i Sverige än kanske någonsin tidigare under den postkristna, den sekulära och den postsekulära eran, dvs från 1960-talet framtill dags datum. 
Tidigare, sen nästan 1000 år tillbaka i Sverige,var skola synonymt med en skola på en kristen värderingsgrund tills det att bl.a. makarna Myrdal och Stellan Arvidsson på 1950- och 1960-talet och Olof Palme/Ingvar Carlsson under hela 60-talet, ändrade på detta. Man lyckades med att i stort sett utplåna begreppet kristen skola för att istället sälja in det dunkla konceptet
demokratisk fostran (efter det att det i slutet av 60-talet blev för magstarkt att explicit uttrycka att man skulle använda skolan som ett redskap för att fostra fram den socialistiska människan).
Tanken och syftet hos dem som bekämpade och bekämpar kristen skola kvarstår dock, om än i mer sofistikerade paket. Man lyckades alltså inte fullständigt utplåna konceptet kristen utbildning. Vad kunde vara mer kontraproduktivt än en skola på kristen grund? Nej här skulle det i Strindbergsk anda rivas, med samma iver som det revs kulturbyggnader över hela landet, till förmån för plast och betong.

Denna karikatyr av kulturskapande har under det gångna året kulminerat genom att det i vissa politiska kretsar setts som en nödvändighet att, kanske inspirerade av en samtida tänkare, förpassa resterna av vår kulturs kristna arv in i historiens skräpkammare - hur den nu ser ut och var den nu ligger?
Kristen utbildning, om än partiellt och frivilligt tillämpad, anses tydligen numera vara ett av de största hoten mot vår civilisations överlevnad och bekämpandet av denna utbildning har lyfts upp på högsta möjliga nivå i och med att det socialdemokratiska partiet tycks mena att det är nu eller aldrig som den ursprungliga avsikten från 1897 - att förbjuda och avskaffa religionsutövning i det offentliga rummet - måste fullföljas. Man har nämligen inte så lång tid kvar att argumentera för att sekularismen är värdeneutral och att religion är förlegad. Svårare och svårare i ett postsekulärt paradigm. Kristen skola, som begrepp och som företeelse,
är därmed aktuellare än någonsin och våra "tio teser" om varför Sverige inte har råd med att försmå en växande, sund och högkvalitativ kristen skolrörelse, når allt fler människor. Många läser och begrundar dessa teser och slås då av hur mycket av fördomar och utlagda dimridåer som kommit att prägla debatten. (Ladda ner från denna hemsida och läs "Tio orsaker till att vi ska ha kristna skolor i Sverige" av KrF:s vice ordf. Sven Magnusson).

Den kristna skolan är alltså med besked tillbaka och är inte som sina huvudmotståndare ute efter att bekämpa eller förminska någon annan skolform, men kommer inte heller att acceptera mobbning, förtal eller trakasserier. Enligt en färsk SIFO-undersökning ser en majoritet av det svenska folket - trots den massiva indoktrineringen emot - dessa skolor som ett vitalt utbildningsalternativ och delar inte uppfattningen om att dessa skolor och denna demokratiska idé skulle vara skadlig för vårt land och för vår kultur. Självfallet vill samma majoritet av det svenska folket att dessa skolor, precis som alla andra skolor, ska kvalitetsgranskas och kontrolleras. Detta sker och bör ske ännu mer, i en opartisk och juridiskt professionell anda, så att alla sorters välfungerande skolor kan berika det svenska samhället. Vem är betjänt av motsatsen? Vem tror på en framtid där yttre fasader ska täcka kvalitetsbrister och oförmåga att tänka utifrån olika perspektiv?
De kristna skolorna i Sverige kommer även under 2018 att verka utifrån "allsidighet, saklighet och med den största respekt för varje elevs personliga integritet". Välkommen in i den värdegemenskapen!

För KrF den 29/12-17
Bo Nyberg, ordförande.