Religion och religiösa friskolor

Svar på debattartikel GP.

Bo Rothsteins artikel om religion och religiösa friskolor på GP Debatt väcker många undringar.

Han utgår från grundlagens krav om saklighet och opartiskhet hos myndigheter, och försöker bevisa att religiösa personer inte besitter den förmågan, och därför inte skall få bedriva skola. Han backar upp denna slutsats med att det finns forskning som pekar på religiösa människors opålitlighet. Sen spetsar han det med sitt eget tyckande att religiösa inte är pålitliga. Hans okunskap om dagens verklighet i konfessionella skolor lyser klart genom hela hans resonemang.

Problemen med Rothsteins resonemang är flera.

1. Han jonglerar inom det juridiska området likt en illusionist. Svensk grundlag säger absolut ingenting om rätten för religiösa (eller någon annan) att bedriva skola. Den säger i det här sammanhanget bara att myndigheter måste agera sakligt och opartiskt. Förhållandet mellan internationell rätt och nationell rätt kollras bort. Europakonventionen är överordnad nationell lag, vilket även kommer att gälla barnkonventionen, som inkorporeras med svensk lag den 1 jan 2020. Och den internationella rätten, och därmed också svensk lag, är glasklar – konfessionella skolor måste tillåtas.

2. Den forskning som oftast citeras som sägs visa på att religiösa är opålitliga har i forskarvärlden totalsågats, snarast smulats sönder, vad gäller både metod och analys. Den bevisar över huvud taget ingenting,Vidare tar han exempel, både på samhälls- och individnivå, från andra delar av världen – från den amerikanska söderns kristna höger, eller det södra Italien präglad av maffiakultur. Och utifrån detta generaliserar han (vilket torde vara en dödssynd för en forskare) lika grovt som en rasist som klumpar ihop alla från en viss region, oavsett om de är läkare, forskare eller kriminella.Vilka likheter uppvisar de kategorier Rothstein generaliserar utifrån med svensk kristenhet av i dag? Har verkligen Sveriges kristna mer rasistiska åsikter än övriga svenskar? Försöker de sko sig själva genom att vara oärliga och svikare? Att påstå att vi inte klarar av att ge alla våra elever en likvärdig, saklig och opartisk behandling är inget mindre än hets mot folkgrupp.

3. Enligt Rothstein är religiösa människor per definition oförmögna att iaktta opartiskhet och saklighet, och hans slutsats blir därför att skolor på religiös grund inte bör få finnas. Hans eget resonemang blir därmed en uppvisning i osaklighet! Vi verkar för en allsidig, saklig skola med respekt för individens integritet. I likhet med alla skolor med någon form av profil – idrott, musik, språk, religion – så bidrar vi med det vi är bra på, i vårt fall kristendom som möjligt valbart ämne för de som vill, och en god skolmiljö. Det är på intet sätt liktydigt med att vi inte klarar av att ge alla våra elever en likvärdig, saklig och opartisk behandling. Att påstå det är inget mindre än hets mot folkgrupp. Vad hade hänt om han använt sådan formulering om någon annan folkgrupp?!

4. Genom att sedan citera konstitutionsutskottets varning för segregation då Europakonventionen skulle införlivas med svensk lag för snart 30 år sedan, insinuerar Rothstein att just detta förekommer i de kristna skolorna. Analys av Skolverkets statistik visar på motsatsen. Dessa skolor är i stället ”bäst i klassen” vad gäller att ta sig an invandrade barn, med bäst resultatutveckling. Rothstein tycks tro att kristna skolor bara tar hand om kristna barn och sluter en skyddande ring kring dem. Möjligen fanns sådana tendenser en gång i tiden, men verkligheten är i dag helt annan. Sådana slutna skolmiljöer är ett minne blott. Kristna Friskolerådet motarbetar aktivt sådana tendenser.

De senaste åren har de kristna skolorna sett en kraftig ökning av antalet muslimska elever. De muslimska familjerna motiverar sitt val med att de på kristna skolor blir respekterade för sin tro. Intressant i sammanhanget är hur det ser ut i andra länder, där man i stället insett behovet att uppmuntra förekomsten av ideologiska alternativ. I Tyskland är religiösa skolor skyldiga att låta sin profil genomsyra hela skolverksamheten. Där har lagstiftaren insett att det är i hela samhällets intresse att det finns en idémässig mångfald. En läxa som Tyskland lärt av sin historia.Betänk dessutom att vi har den kristna kyrkan att tacka för vårt utbildningssystem, som i snart 1 000 år fram till mitten av förra seklet mer eller mindre ensamt burit denna på sina axlar. Så vi har all anledning att vara tacksamma för vad kyrkan och kristenheten bidragit med och fortfarande bidrar med i dagens samhälle.Svensk skola behöver mångfald, inte enfald.

Lars Brandströmstyrelseledamot Kristna Friskolerådet

Bo Nybergordförande Kristna Friskolerådet